Spanien; Asturien, Gijon och Cudillero

Biscaya är korsad.Inte så dramatiskt som det låter. Två dygn med liiite för svaga vindar bakifrån och liiite för mycket sjögång från sidan. Motor och segel om vartannat. Gungigt och rulligt men väldigt odramatiskt.

Börjar man titta på djupet i La Rochelle så är där 4-8 meter djupt ganska långt ut. Sedan är det 120 meter för att några timmar senare rätt så fort bli 4000 meter djupt. På den spanska sidan är det likadant fast tvärtom och det blir aldrig riktigt 4-8 meter. Lätt att förstå att vattnet inte riktigt har någon annanstans att ta vägen än uppåt när det ”går i väggen” mellan 4000 och 100 meter. Det kanske är dags att inrätta rehabilitering för hav som har gått i väggen för att bli av med en del orolig sjö. Haha, den var bra eller hur?

Hur klarade besättningen dessa två dygn av vakthållning undrar ni säkert. Skribenten är ju som bekant usel på skiftgång och nattarbete. Skepparen visar sig dock vara en jäkel på att ”snutt-sova”. Ligga på soffan i salongen med sjöställ och flytväst, mobilen på bröstet med alarm var 15 minut. Upp och kolla läget. Horisonten runt, radar, segel, plotter. Sova 15 minuter….. Till och med ganska pigg efteråt. Så det gick ju bra. Och självklart kör skribenten samma trix bara kortare pass och trevligare tider.

Snören och flaggor är naturligtvis förberedda. Visste ni att Spanien har ett vapen i flaggan och där hittar man en rosa drake. Otippat!

Första anhalt i Spanien, i regionen Asturien, blir Gijon. Varför just dit kan man undra. Jo, vindens riktning pekade mest hit. På vägen över möttes Carpe Mare av något sommarliknande klimat faktiskt. Hett i solen, lite mera ljummet i luften och till och med vinden är inte iskall längre. Så här i Gijon är det sommar. Folk badar i havet, några med våtdräkt men ganska många utan sådan skyddsutrustning. Hela byn med barn, barnbarn, mormor och hund samlas ute på olika torg och tapasställen och skvallrar nog mest ser det ut som. Spanjorerna är välkomnande och hjälpsamma. Det går att prata en blandning av spanska och kroppsspråk med glada miner som reaktion. Skribentens erfarenheter från ungdomsårens somrar i detta land kommer nu väl till pass. Spanskan flyter lättare än franskan. Gijon bjuder på en mysig och återigen pittoresk gammal stadskärna och en strand som finns vid lågvatten och kanske lite grand vid högvatten.

Färden går sedan vidare till Cudillero. En liten by som är byggd uppåt väggarna kan man nog lugnt säga. En dal i mitten och två branta sluttningar belamrade med hus i alla dess skepnader. Små branta trappor och gångar i en labyrint upp och ner för backarna. Nedanför ligger havet med kristallklart vatten. Vackert som ett vykort. Benträningspasset ställdes in till fördel för trappgång i ett par timmar.

En lite lustig grej är att det finns en bäck som mynnar ut i en ganska lång tunnel vid sidan om byn ner mot hamnen till. Förmodligen var bäcken ett problem för ortsborna när den svämmade över så man byggde helt sonika en genväg. Sedan är det ju praktiskt att tunneln med bäcken i också är en genväg för invånarna ner till hamnen. Besättningen var ju självklart tvungen att testa denna genväg. Coolt och inte så blött som man skulle kunna tro.

Utanför hamnen kryllar det av dessa fiskar som simmar med munnen över vattenytan och snappar efter luft hela tiden. Det ser inte ut att gå någon nöd på dom precis. Mycket underligt. Så är det någon som kan berätta något om detta märkliga fenomen så gör gärna det.

Tanken var att stanna några dagar och mysa i denna lilla idyll. Dag och natt ett är vindstilla och lugna, ingen dyning och god sömn. Dag två blåser det upp lite grand och bildas en del dyning där ute på Atlanten. Den söker sig in i det väldigt smala hamninloppet för att sedan komma i någon sorts självsvängning i själva hamnen. Mysfaktorn minskar kraftigt när båten far runt som en vante vid bryggnocken trots ett spindelnät av tampar åt alla håll.

Galicien är säkert också trevligt.