Hamnkapten med liten hund
Frankrike; Belle Ile och Ile d`Yeu
Belle Ile är som namnet redan påtalar en mycket vacker ö. Gröna kullar, omväxlande med fina inbäddade sandstränder kantar kusten. Husen i lilla staden är inte bara vitkalkade och lite slitna utan invånarna här har vågat sig på en och annan pastellfärg och sedan är det lite slitet. Mycket charmigt! Ett helt otroligt bygge till gammal fästning (citadelle) runt staden gör inte saken sämre. Här tog man sig minsann inte in med livet i behåll om man inte var välkommen. Hamnen är en sådan som vi hittills har lyckats undvika. Den öppnar bara några timmar runt högvatten för att släppa ut och in båtar. Carpe Mare får ligga på boj utanför hamnen och vänta några timmar tills det är dags. Det visar sig att denna vik låter den nattliga rull-upplevelsen från Ile d´Ouessant blekna till ett litet obehag. Nåja, det går ju snart över….
Väl insläppt tas man omhand av Capitaineriet = Hamnkapten som kör runt ståendes i lilla jollen, en cigg i handen och lilla hunden ståendes på bogen som en gallionsfigur. Platsen där det skall läggas till pekas ut och Carpe Mare blir, till skepparens förtret, av capitaineriet inputtat i parkeringsfickan.
Mycket fransk frisyr förresten….
Köpa bröd är en utmaning som heter duga. Det går ju inte att bara köpa en baguette. Det finns ordinära, traditionella, bondiga, fröiga och inte vet jag vad mer. Besättningen har enats om att baguette tradition är den godaste.
Ja, ni ser rätt det är en baguette-automat som levererar baguetter dygnet om.
Carpe Mare är en fransk båt och hade i sina ungdomsdagar ett baguettefack i kabyssen med smul-låda under, att tömma smulor med på praktiskt sätt. Det facket skulle sitta fint just nu.
Nästa ö heter Ile d`Yeu, den glädjefulla ön trodde jag. Men Google översätt bekräftar inte detta. Man kan inte alltid ha rätt. Denna ö är tydligen ett mycket omtyckt utflyktsmål. Hit tar man sig med lilla färjan, hyr en cykel, köper en picknick beståendes av baguette (naturligtvis!), cyklar tvärs över eller runt ön, äter picknick på en vacker strand eller annat ställe med utsikt och sen tar man lilla färjan hem igen. Hög medelålder på turisterna. Carpe Mares besättning skall ju alltid göra lite annorlunda än alla andra, så här blev det en promenad längs dom fina stränderna istället. Och folk badar faktiskt, folk och folk, mest barnen, i allt mellan heltäckande våtdräkt till bikini. Vattnet i denna delen av Atlanten är ju lite kyligt även med svenska mått mätt.
Och så alla dessa små, mycket charmiga, mycket franska bilar. Förmodligen samma sorts attribut som flakmoppen på en svensk ö.
Förresten har besättningen, i diskussion med fransk-kunniga följare kommit fram till en hypotes avseende gåtan med små ”sletna” flaggor. Fransmännen slängde ju ut sina kungligheter med buller och bång för ganska länge sedan. En del andra länder har vårdat sina istället och då blir det en del flaggande hit och dit med traditionstyngda regler. Så kanske är det så att länder med kungahus lägger större värde på sina flaggor än dom utan? Andra hypoteser emottages gärna.













Hej på er! Underbara bloginlägg. Till hypotesen om flaggor.
Snarare än nationalitet tror vi att ju mer en seglare kan klassas långseglare, ju mindre nationsflagga används. Varför? Tja, liten hel och ren är nog trevligare än stor och sliten.
I passadvindsbältet blåser det sällan under 20 knop och flaggor slits snabbt….
Fair winds.
Peter
Tack för komplimangen 🙂
En god hypotes som säkerligen gäller när vi väl kommer dit. Vi har laddat med både stora och små flaggor av detta skäl, men de franska båtar vi syftar på seglar nog mest ”lite hemomkring” och flaggorna är både små och fullständigt utslitna. Ibland saknas någon av de tre färgerna helt, eller nästan.
Så vi hoppas på ännu fler funderingar om ämnet.
Hoppas ni har det bra på Bonaire. Vi läser er blogg med med stort intresse, då ni ligger steget före 🙂
Härligt att följa!
Å, jag hade en blå Renault 4, 4L kallade de dem, när jag bodde i Schweiz. Den var även matbutikens varubil. Av och på med snökedjor på väg till och från jobbet när jag kom under snögränsen. Den var kul och hade växelspaken i instrumentbrädan.
Ja varför tas sån’t som baguettfack bort ? ; )
Och skönt att någon mer tar foton på folk i smyg, jag syftar på den franska frisyrbilden.
Själv blev jag till min förvåning sugen på att lära mig vindsurfa nu när jag var på Rhodos, det blir nästa gång. Ni vet att min kontakt med några som helst segel är högst begränsad, men det såg verkligen kul ut. Ett steg på vägen kanske.
Gustaf har dragit någon slags info för mig om flaggor varande och icke varande överlag, inte flaggor just på båtar. Men där var jag en dålig sonlyssnare tydligen för jag minns inte vad han sa, min egen faktaruta…
Bon voyage!