Oplanerat snöre
Channel Islands; Alderney o Guernsey

Channel Islands, det vill säja Alderney, Guernsey, Jersey och några till småttingar har ett lite märkligt statsskick. Dom är ett eget land men ändå inte. Wikipedia beskriver det så här: ”Kanalöarna lyder som kronbesittning under den brittiska kronan men tillhör inte Storbritannien och är det enda som idag återstår av den brittiska monarkens feodala hertigdöme Normandie. Dom har sin egna system för domstolar, lagstiftande församling, beskattningsrätt med mera. Utrikespolitik är överlåtet till Storbritannien, därför räknas dom inte som fullt självständiga formellt sett.” Det där med att lämna över utrikespolitiken till någon annan och bara bry sig om sig själv verkar ju förenkla livet en del.
Dom tillhör inte heller EU, så här skall seglaren klarera in med formulär och allt. Den gula karantänsflaggan skall hissas innan formaliteterna är genomförda. Just det sistnämnda bryr sig ingen om och formaliteterna tas på lagom litet allvar. Alla har en egen flagga till och med småttingarna….
Men hur gör man då då med gästflagga? Dom här har ju inte förberetts!
Och bör dessa öar förevigas med ett snöre eller till och med flera?
Flaggetiketten meddelar att det nog är helt i sin ordning att hissa den engelska gästflaggan ”Red Ensign” utan att för den delen vara respektlös mot öarna. Puuhhh. Men snöre eller inte snöre?
Det blev efter en del velande ett litet, litet snöre. Färgerna i deras flaggor är likadana så det går ändå inte att skilja i snörmodell. Gott, då var det löst.

Nästa problem att lösa är internet. Det finns en gigabite inhandlat på skribentens telefon som kan förbrukas i EU land. Ja, men det gäller ju då inte här inte. Nähää! Som tur är går det att hitta ett hyfsat WIFI i hamnen.
Här ligger man vid boj bakom en lååååång pir. Bakom denna pir och tvärs hamninloppet susar vattnet förbi åt det ena eller det andra hållet. Sympatiskt är att invånarna, eller dom som har namngivit det hela, inte skräder sina ord när dom benämner dom olika, mycket strömma, delarna av havet utanför. ”Alderney race” är en av värstingarna med 6-8knop. Hamnar men i dess tentakler så är det nog bara ge sig och hänga med till Frankrike. Vid Guernsey finns ”big russel” och ”little russel”. Det är självinstruerande, eller blir det kanske tvärtom? Så besättningens inlärningskurva avseende tidvatten och dess hantering är väldigt brant. Channel Islands kan kanske ses som ett gesällprov och Frankrikes hörn, där längst ut i väst, blir sedan mästarprovet.


Alderney lockar med olika vandringar genom storslagen natur och återigen historiska återblickar med mycket inslag av mannen med den lilla mustaschen.
Hisnande klippformationer (nu igen) vid och i havet som står i vägen för det strömmande vattnet ger fantastiska utsikter. Vandrar gör man i en hedliknande natur direkt uppe på klippbranterna. På norrsidan hittar man kritvita stränder med turkost vatten och svarta klippor. Vackert som ett vykort. Det är enbart temperaturen på badvattnet som skulle behöva ökas med en 10-15 grader.





Kronan på verket är en koloni med sulor som belamrar en hel klippa vid södra spetsen av ön.



På hemvägen möts man av väldigt glada grisar, både mamma, pappa och barngrisar med en lustig teckning i brunt med svarta prickar. Så borde alla grisar ha det, kan man tycka.

Byn är liten och pittoresk. I affärerna har man öppet lite när man har lust eller tror att det kanske kommer någon kund. Atmosfären är väldigt avslappnad och vänlig.
Definitivt ett annorlunda ställe, som ändå ligger nära till hands, värt att besöka.
Guernsey skulle jag vilja beskriva som lite mera normalt. Byn är även här lite pittoresk med några väldigt smala och branta trappor upp och ner för backen. Här kan man ana en smula skatteparadis i stadsbilden.
Här är hamnen en sådan med sill, det vill säga en tröskel som alltid håller en miniminivå av vatten i hamnen även vid lågvatten. Det innebär att det bara går att komma in eller ut när vattnet är minst 2 meter över sillen. Med andra ord mycket ”russel” i hamnen när det blir tillräckligt högt vatten. Alla som vill lämna och alla som vill komma in står i startgroparna. Bråda dagar för hamnkapten. Carpe Mare valde att ligga utanför sillen och slippa stöket.
Va mycket fantastiskt ni får vara med om se olika vyer och besöka öar som man inte hört talas om.
Fortsatt trevlig resa!