Holland; Willemstad – Vlissingen

Willemstad är rätt rolig att se på på kartan. En liten stjärna av dubbla vattengravar mitt i ingenstans. Det är en fin och kanske lite hipp by med en riktig väderkvarn som någon antagligen använder till att producera el till bostaden som ligger i och bredvid kvarnen. Coolt! Och en riktig vallmur med flera vallgravar. Här fångas man av historiens vingslag. Mycket bunkrar och sånt från andra världskriget. Sånt berör alltid lite extra när ens föräldrar har varit drabbade och delaktiga. Här i Willemstad blir det en så kallad ”vilodag” men då produceras det tre gästflaggor och myggnät till alla sidofönster. Och Union Jack i den marina varianten är inte att leka med kan jag meddela. Men den kan återanvändas senare i kolonierna.

Det firandes även en 1 månads fest med Pizza på restaurang Bora Bora. Passande, eller hur?

En natt i en ”naturhamn” på väg till Vlissingen var vilsam. På dom sista öarna på väg ut ur kanalvärlden finns det faktiskt lite natur i sina rätta bemärkelse.  En sällsynt företeelse annars i detta platta land som kämpar mot havet och vattnet för att få existera. Här är det förbjudet att tvätta av båten med sötvatten så det görs där kanalvattnet är lite rena än vanligt. Den här naturhamnen var ett sådant ställe. Vi var inte sämre än de holländska grannarna. Men vad kallt vattnet är!

Nästa morgon är det tät dimma och vi har en tid att passa vilket leder till radarövning i holländsk kanal. Det största problemet är dimman på glasögonen som gör att skepparen får lite extra dimmig syn.

Besök av gamla klasskamrater från skoltiden i Tyskland förgyller den sista kvällen i Holland. Det blir till och med en kanaltur med minst sex broar och två slussar för dom. Och allt detta på två timmar. Det ni!

Honom här mötte vi uppe på vallgraven på kvällspromenaden.