Holland; Amsterdam – Gouda – Willemstad – Vlissingen

Staande maast route genom Holland innebär en in i bomben massa broar. Slussar blir det en del också men inte i närheten av hur många broar. Och holländarna är uppfinningsrika när det gäller broar må jag säga. Det finns alla möjliga sorter. De flesta är ju ordinarie broar som öppnar genom att fälla upp den ena sidan liksom. Sedan finns det dom som fäller upp sig lite på sniskan, vad nu det skall tjäna till egentligen. Vissa är väldigt moderna och lyfter bort själva gatan upp åt vänster upp i himlen. Andra hissar upp själva vägbanan rakt upp i luften mellan två ställningar. Dom senaste brukar fråga efter ens ”airdraft” (vilket betyder masthöjd på inrikiska) och sedan hissar dom upp vägen på en sisådär 5 meter över det man anger.

Just idag var spänningen på topp när två ej öppningsbara broar skulle passeras som anger en höjd som ligger numeriskt väldigt nära den beräknade masthöjden. För det är ju så att skepparen inte alltid vet på decimetern hur hög masten egentligen är inklusive alla fiffiga antenner och allt. Så då blev det till att köra in i en sluss som ligger precis i anslutning till bron, slussa ner sig och sedan be brovakten att kolla i kameran om det finns lite plats mellan undersidan av bron och masttoppen, respektive antenntoppen. Och, jo det gjorde det. Så bra! Att sedan brovakten inte pratar engelska så att det går att förstå på ett riktigt säkert sätt gör inte saken mindre spännande. Nästa brovakt, den som hade en ännu lite lägre, fast bro bara lotsade Carpe Mare genom den kommersiella slussen som har en bro som går att öppna istället. Egen slussning och broöppning i en gigantisk sluss som är tänkt till en 5-8 pråmar.

Pråmar är ett kapitel för sig. De är många, långa och det kan bli väldigt trångt. De dyker upp på ställen där dom inte förväntas dyka upp och gärna i dubbla rader. Då gäller det att kasta sig åt sidan, vänta en stund och vinka vänligt. Dom brukar vara väldigt coola trots att dom skall fickparkera in mellan bropelare med mycket liten marginal. Ibland kan man som sport-båt dra nytta av att hänga på en pråm för att broarna då öppnas med stor smidighet. Det går nämligen inte så bra att bromsa in och vänta framför en bro i en liten kanal med en pråm. Det besvärliga med detta är att pråmarna kör lite för fort mellan broarna för vår stackars ”Mr Perkins”.

Amsterdam glömde jag nästan bort. Att ta sig ut ur Amsterdam söderut innebär 11 broar och en och annan sluss. I det ingår ett par järnvägsbroar och en motorvägsbro. För att Amsterdammarna inte skall behöva stå och vänta hela tiden när alla dessa seglare skall masa sig genom stan har man ordnat med en nattlig konvoj. Det är samling på ett ställe norr om och ett söder om alla broar vid 12 snåret på natten. Brovakten säger till och sen kör det igång. Tyvärr är det inte så att alla broar bara står öppna eller öppnas när man kommer dit utan vid varje bro skall det bromsas in och väntas. Förmodligen är det så att det är samma vakt som cyklar eller motorcyklar mellan en del broar. Hen måste alltså stänga efter en först, lyfta vägbommar, hitta cykeln, cykla som en blådåre och sedan stänga vägbommar och öppna nästa bro. Då är man ju i vanliga fall snabbare till och med med båt. Spännande i vilket fall. Mitt på, möts sedan både dom som har börjat uppe och dom som har börjat nere. Då blir det ett väldigt vinkande och hejande på varandra. Detta sker alltså mellan 24.00 och 02.00 ungefär. Lite söder om alla dessa broar ligger sedan flygplatsen ”Schiphol” och A9 (stooor motorväg). Den bron öppnar mellan kl 05.00 och 06.30 för att inte störa rusningstrafiken. Ni kan räkna själva. Sova lite innan 24.00. Köra konvoj mellan 24.00-02.00. Hitta ut i en becksvart liten insjö och fram till A9. Sova lite till. Väckarklocka 04.45 för att vara pigg till broöppning 05.00.

Det som kan vara ”nervvrecking” är att brovakterna kan vara lite långsamma med sin ”jag har sett dig” signal. Antingen sitter dom och surfar själva och tittar inte upp mer en någon gång ibland eller så vill dom att man är med halva båten under bron innan dom ger grönt ljus. Så den där kommentaren på facebook som löd ”rofyllt” vill jag dementera. Men visst har kompetensen i slussning och ”broning” höjts väsentligt. Det som ändå tilltalar fördäcksgasten är att det är helt normalt att åka runt med alla fendrar ute och alla lämpliga snören och tampar liggandes framme.

Sammanlagt blir det 76 broar och 13 slussar genom hela Holland plus dom otaliga småbroar som passerades med jolle i Amsterdams innerstad.

Och för er som undrar om det kostade något att broa. Ja några gånger blev det tydligt att det skulle läggas några euro i en träsko. Väldigt överkomligt och väldigt bra service. Pråmar och andra kommersiella har naturligtvis alltid första tjing men ”sport” båtarna tas ändå mycket väl om hand. En rutt att rekommendera om man gillar spänning!

Just den här bron i Lemmer var faktiskt väldigt rofylld 😉 Publiken fotograferade oss och vi dom.