G´day mate

15 juni, 2019 at 04:21

Den andra delen av passagen blir visst guppig, med gammal sjö och tidvatten som bråkar med varandra men en helt annan upplevelse än början på densamma. En liten detalj ökar dock spänningen något. Storen hade revats ner till andra revet under någon natts blåst. Inga problem där, allt sker från sittbrunn. Men det hade varit lite trögt tyckte skepparen. Vid närmare inspektion så har den näst översta vagnen fångat ett ”lazyjacks” snöre och klämt fast det under sig när den drogs ner vid revningen. Den går inte att rubba…..Jahapp! Det betyder att storen inte går att ta ner utan att skicka upp skepparen i masten….under gång….i gung. Lite spänning måste man ju ha i sin vardag. Det blir nog mindre gung när vi kommer innanför revet. Men kanalen in i revet är 70 distans bred och dyningen rullar rätt in där. Hmmm…det lär nog ta lite tid innan gunget avtar. Är man väl innanför revet, Great Barrier Revet alltså, så är det här 200 distans kvar till mål. Lika långt som från Kalmar till Stockholm typ. Så det är lugnt det blir nog mindre gung så småningom, när tidvattnet är på slack eller strömmar åt samma håll som vinden kanske? Och ja visst blir det lite lugnare innan solen går ner. Skepparen åker upp i masten, skruvar loss den översta vagnen och storen är loss. Fixa loss lazyjacks snöret får ske sedan, i hamn. Puhhhh det gick ju bra!

Mackay, där inklarering skall ske har en stooor hamn där man skeppar ut kol och socker, så i skymningen snirklar man sig in genom ett helt fält med väntande, ankrade fraktfartyg. Spooky!

Klockan 21, efter att ha hittat in i hamnen i mörker, lägger Carpe Mare till vid karantänskajen och besättningen får en hel natts sömn. Gud så skönt!

På morgonen kommer biosecurity officern. Han säger själv att han inte är designad för Yachts. Och det är helt rätt, han passar bättre på ett lastfartyg. Inspektionen hindras av att han inte kommer in genom dörrarna i hytterna. Men han gör så gott han kan, tar våra sista grönsaker och osten, fyller i massa papper och tar med sig soporna. Sedan är det dags för Customs och Immigration. Customs officern har blåa sjukhushandskar på sig och söker systematiskt igenom hela båten. Det är den mest seriösa inspektionen någonsin. Vi hade deklarerat innehav av Morfin och Tramadol. Dom räknas och plomberas i en liten container. Sedan är det alkoholen. Allt som är över den mångden som är tillåten att importera, samlas i ett skåp respektive en golvlucka och plomberas. Sedan kan vi gå och köpa samma saker här i Australien och fylla på våra förråd igen. Den rutinen är nog inte riktigt designad för genomresande cruisers. Men men, nu har vi ett plomberat vin och ölförråd.

I Mackay är det långt till närmaste affär så det enklaste är att hyra marinans bil för en halvdag och göra sina ärenden. Utöver livsmedel skall det också shoppas ”stingersuits”. Är det något Australien är bra på så är det ju farliga djur och stark sol. Här kan man alltså köpa en kroppsstrumpa i svart nylon som skall skydda för maneter. Även om det inte är säsong för dom omtalade, jättefarliga box-jellyfish just nu så kan det kanske komma väl till pass. Inte dyrt och rätt fräckt, eller hur?

Det var länge sedan snörena var på tal. Under färden till New Cal och hit har det skett en renovering av flaggsnörena. Hela Carribien var knypplat med icke UV beständigt garn och därför helt urblekt. Så kan vi ju inte ha det. Nu är det snyggt och färgglatt igen. Det blir också tydligt att det har varit en hel del segling det senaste året. Varje passage som tar en vecka eller mer får att platt band. Dom senaste tre är gröna, lila och gulgröna. Gissa varför….

I skrivande stund glider Carpe Mare under parasailor mot Whitsunday Islands. Nu skall vi ha semester 🙂