New Caledonia, Nouvelle Calédonie

2 juni, 2019 at 05:51

Förra gången kom jag ju aldrig fram till New Caledonia som företeelse, för allt visum och tvättmaskinstjafs.

New Caledonia blev upptäckt av….ja gissa vem…Captain Cook, javisst. Han har varit precis överallt och tagit sig friheten att namnge öar och städer som han tyckte att han har ”upptäckt”. Denna ö påminde honom om den del av Skottlands som heter Caledonien så därför blev det New Caledonia. Sedan har naturligtvis olika kolonialmakter bråkat om vem som skall få bestämma här och till slut var det Frankrike som vann och blev kvar. Så egentligen heter det Nouvelle Calédonie. Innan allt detta hände hade Melanesier hittat hit. Dom tog, som så många andra urbefolkningar, stryk av alla dessa nya sjukdomar som importerades men har trots allt klarat sig rätt bra. Idag kallar dom sig kanaker. Utseendemässigt är det ganska stor skillnad mellen poly-och melanesier. Hyn är mörkare och håret jättekrulligt, lite som aboriginerna i Australien. När havsnivån var lägre och landet högre var det inte så svårt att ta sig mellan Papua New Guinea, Salomon, Australien och kanske även hit, så där finns nog släktband mellan aboriginer och kanaker.

Det finns naturligtvis en självständighetsrörelse bland kanakerna och man gör med jämna mellanrum folkomröstningar i ämnet men hittills har det förblivit franskt. Staden Noumea ser ut som städerna på Martinique och Guadeloupe. Lite sliten och rörig men ”modern”. Bilarna är mycket snyggare än på Tonga och med inslag av en hel del BMW och Audi, modell dyr. Det man tjänar pengar på här är nickelfyndigheter och lite turister. Öns västra del skyddas av ett gigantiskt korallrev, det andra största efter Great Barier Reef i Australien faktiskt. Innanför revet ligger ”Lagoonen” med massa små rev och öar att ankra vid. Men lagoonen är ganska stor.

Vi har en vecka, tio dagar, tills vi behöver röra på oss vidare till Mackay i Australien. Rosannas besättning har tipsat oss om olika bra ställen och vi börjar med ett hästskoaktigt rev med en liten, liten ö på. Ilot Mato. Jätteklart vatten att snorkla i och en topptur. Vad behöver man mer?

Nästa anhalt blir Baie du Prony på södra delen av storön. Här är jorden roströd och lerig vilket tillsammans med den gröna växtligheten ger en fascinerande färgprakt. På en vandring till fyren på andra sidan får vi sällskap av ett gäng franska ST läkare som gör ett halvår av sin utbildning här i Noumea och är på söndagsutflykt. Inte dumt att vara fransk…

Att bli av med den röda leran från skor, dingy och dess snöre är en helt annan historia….

Il de Pins skall vara väldigt vackert så dit bär färden när vinden avtar. Då är det i alla fall inte kryss dit. Och visst lever denna lilla ö upp till sitt rykte. En riktig bilderboks strand med jättefin sand, frodig vegetation direkt bakom och kristallklart vatten, friska koraller, sköldpaddor och rockor. Och under veckan knappt någon turist alls. På varje strand finns en liten ”resort” som är nästan tom. Här bor nästan bara kanaker och livet går långsamt och gemytligt. Även här lockar toppturen (flåset behöver träns upp igen till NZ nivå) med sina fantastiska vyer. Det karakteristiska här är dom höga smala pinierna. Väldigt vackert!

Nu har den vanliga sydostliga vinden åter kommit igång och ger bra förutsättningar för seglats tillbaka till staden. Imorgon blir det konsulatet, bunkring och annat fix och sedan utklarering. Vindarna för nästa etapp ser gynnsamma ut i mitten på veckan som kommer.