The Cruel Tiki

5 maj, 2018 at 22:56

Jag sitter i Nuku Hivas Yachtservice lilla bod och använder hans internet. Halleluja! Det är blixtesnabbt!

Franska Polynesien, Marquesas, Tahuata, Nuku Hiva

Lite söderut på samma ö, Tahuata, ligger en liten by och en vik med helt annorlunda geografi. Man ankrar direkt under en hög brant sluttning som är full med mangoträd och kokospalmer.

 

Den lilla byn är känd för sina ”wood and bone carvers”. En av dom sitter och snider på en pjäs på byns samlingsplats. Det ser ut som om kyrkan har haft sitt inflytande på det lokala snideriet, tänker vi. För visst ser det ut som en biskopsmössa? Snyggt är det i vilket fall. Trä och ben (från ko).

Tahuatas huvudby bjuder på en internet-spot och då vi är där just söndag morgon så går det ju faktiskt ganska fort på nätet. Alla bybor är i kyrkan….Här sägs det att det skall blåsa hemska katabatiska vindar men under vår  söndag här är det hyfsat lugnt.

Nuku Hiva ligger 90 distans bort så det får bli en så kallad ”overnighter”. Man lägger loss i solnedgång för att vara framme i dagsljus. Seglingen bjuder på solnedgång och månuppgång samtidigt och en fin soluppgång nästa morgon. Öarna här krånglar till vinden, precis som kanarieöarna. Stiltje bakom ön och plötsligt en ”acceleration zone” med mycket vind när man tittar ut ur vindskuggan. Inte så mycket sömn med andra ord.

Baie de Controlleurs är första stopp. Med sina tre flikar ger den för mycket valmöjligheter och vi kollar in alla innan ankaret droppas. Med dingen in och sedan promenad till byn och förbi. Där uppe i skogen ligger en Pae pae, en gammal ceremoniell plats med Tikis och husgrunder i strikt formation. I skogen på väg dit möter vi vilda grisar som håller till lite överallt.

Huvudviken och Marquesas huvudstad, Taiohae, ligger granne. Dit kommer vår förbeställda kätting för aktarankaret att levereras. Mer exakt till Nuku Hiva Yacht service. Kevin som driver detta etablissement är från Canada och gift med en marquesiska. Skepparen mailade till honom om kättingen för en månad sedan. Han sa sig kunna beställa en sådan från Papeete men ville gärna ha någon form av delbetalning för att vara säker på att han inte skulle sitta med massa kätting i knät som ingen hämtar. Denna konversation försiggick från ute på den långa överfarten och det fanns ju ingen möjlighet till bankärenden därifrån. Skepparen har ju förhandlat tidigare i sina dar och skrev att Kevin skulle vara så snäll att lita på honom och hans blåa svenska ögon. Ok då, skrev Kevin. Han blir glad när vi presenterar oss. Kättingen kom igår och är redan på plats i sin box. Ibland funkar saker över förväntan.

Av Kevins hustru får vi lära oss att den biskopsmösseliknande pålen är något helt annat än vad vi trodde. Det är en ”crass-tete”, en huvudkrossare. Marqueserna använde den på sin kannibaliska tid för att krossa huvudet på sina fiender innan dom åt dom…. Nedan en Cruel Tiki in action framför Carpe Mare.

På en biltur tillsammans med TiSentos besättning visar sig mer av öns historiska sighter. Dom har varit välorganiserade och byggt otroliga stengrunder, murar och vägar. Den ursprungliga befolkningen blev decimerad till en bråkdel när europeerna kom med både sjukdomar, sprit och skjutvapen.

Det här trädet står vid alla viktiga platser. Skepparen ser ganska liten ut där nere.

Även här syns tydliga tecken på den delvis grymma traditionen. Kvinnor och barn var en godbit.

Bilden här nedanför kan man ju verkligen fundera på. Har den kommit fel? Men nej, uppe på öns högplatå ser det ut som i Smålands skogar ungefär. Fast det är vilda hästar och kor som springer runt istället för älgar. Man blir helt förvirrad själv så likt är det. Nästan kallt också…säkert 22 grader.

Den traditionella båten är utriggaren. Nu för tiden ser man dock inte många sådana i dagligt bruk. Man kör runt i aluminiumsnurra med utombordare. Fiskar gör man genom att släpa ett drag efter sig medans man kör lite mitt i mellan fort. Inte så ekonomiskt eller miljövänligt.

I tävlingssammanhang kommer dock den gamla traditionen fram. Här tränar Nuku Hivas lag för en framtida tävling.

Många kvinnor går omkring med en blomma bakom det ena örat. Det har förmodligen en betydelse men den är lite osäker. Troligtvis signalerar man sin tillgänglighet eller upptagenhet genom val av det ena eller det andra örat. Så det är bäst att låta bli. Man vet ju inte vad som kan hända.