Mellandagar

2 mars, 2018 at 14:37

Panama: Panama City

Söstrarna har lämnat skeppet och ungdomarna väntas om några dagar. Under tiden skall det fixas massa saker. Måndagen går i batteriernas tecken.

Skepparen har mailat med Casa de batterias genom att skriva på engelska, lägga texten i google translate till spanska, klistra in översättningen och skicka. I retur kommer det mail på spanska som då går igenom google translate till engelska. Det verkade som om konversationen hade fungerat bra och är seriös. Vi ska träffa Nestor från Casa de batterias på parkeringen vid dingybryggan mellan klockan 8 och 9 på måndag morgon. Kvällen innan har skepparen = elektrikern kopplat och monterat loss alla batterierna. 5 stycken a 45 kg!. Vi går upp vid 6 på morgonen, sjösätter jollen och vinschar upp batteri för batteri på däck. Därefter vinschas alla ner i jollen. Det är ett fasligt klättrande upp och ner i jollen för skepparen och ett fasligt vinschande för lilla mig. Och så med jollen in till dingydocken lastat tungt. Där får man flörta med gubbarna ”in charge” för att få knyta fast en talja över dingyn så att batterierna kan vinschas upp från dingyn på bryggan. Sedan med säckakärran upp för den branta rampen. 45 kg gånger 5! Men det är klart vid 8.00. Då är det bara att vänta. Klockan blir 9.00 och 9.30. Nestor svarar inte i telefon och inte på mail. Till slut hittar vi ett nummer till en växel på Casa de batterias. Där ges beskedet att Nestor är ”out of office”. Han har åkt på tjänsteresa till USA….. Jahapp! Och här står vi med 5 batterier och en båt helt utan el. Efter en del tjat på spansk-engelska förbarmar sig växelkvinnan och kopplar oss till Orlando. Han kan engelska!! Jippi! Han har ingen aning om vår beställning och meddelar att logistiksidan inte har möjlighet att leverera idag. Ja men se det går ju inte, eller hur? Skepparen är otröstlig och Orlando förstår att han måste hitta på något. Han lovar att försöka låna en pickup och köra ut batterierna till oss. Före 14.00 är han där säger han. Vi tar en paus på Carpe Mare och äter en liten kall lunch. 13.30 ringer Orlando och vill ha fakturaadressen och säger att han kommer om en timme. 14.30 står vi naturligtvis beredd på parkeringen och spanar efter Orlando i vit pickup med firmans logo. Det kommer en skvätt regn eller två men ingen Orlando. 15.00 ringer vi och undrar och får som svar att han nu äntligen har kommit iväg….. En timme senare dyker han upp med alla batterier och till och med en VISA betal mackapär. Kors i taket. Ingen av oss behöver åka med in till butiken för att betala. Nu återstår då bara hela proceduren i retur med 5 batterier a 45 kg. Ner för rampen, in i jollen, åka ut utan att blöta ner dom och vinscha upp på däck och vinscha ner i båten. Naturligtvis har det blåst upp och är ganska krabb sjö så hela förloppet är något mer äventyrligt jämfört med morgonen. Skepparelektrikern mobiliserar tillräckligt med energier för att montera och koppla in alla dessa bamsar. Dom passar som en smäck och dom var faktiskt prisvärda.

Tisdagen ägnas åt en till bunkringstur med buss och Taxi.

På onsdag kommer ungdomarna på eftermiddagen så då hinner vi lämna in två gasolflaskor till påfyllnad. En annan cruiser har ordnat ett så kallat ”propan-run”. En Taxi kommer och hämtar allas flaskor, kör till gas-påfyllningsstället och levererar fyllda flaskor i retur för en viss ersättning. Den delas så klart upp mellan alla som har lämnat flaskor, så det blir billigt och bra. Under tiden skall några trasiga sömmar på biminin och sprayhoden lagas. Ut med symaskinen under kaptenskojen. Ner med sprayhood och bimini. In med allt detta i salongen och så sy ihop åbäkena. Sedan upp igen med hela faderasket. Svettig kan man bli för mindre. Gasolmannen kommer naturligtvis i retur en timme senare än aviserat. Welcome to Panama!

Trots allt kommer ungdomarna fram och vi hinner med bussen till flygplatsen. På vägen tillbaka är det så klart värsta rush-hour så alla är hungriga och trötta när dingyfärden ut till Carpe Mare visar sig bli hyfsat blöt.

Efter en god natts sömn och en utklarering med bara någon timmes väntan på rätt myndighetsperson är vi nu på väg mot nya äventyr. Galapagos hägrar!

Ett stopp på favoritön för en natt eller två och sedan bär det av. Vi kommer att skriva på bloggen varje dag via satelittelefonen men internet är inte tillgängligt förrän om en vecka eller så.

Vi blir alltid glada om vi får ett litet mail till Ididium Go. Det kostar inget att skicka MEN bara text, inga bilder då hänger sig det hela. Adressen hittar ni under ”kontakt”.