Söstrar

16 februari, 2018 at 21:21

Panama: Panama city, Las Perlas: Isla Contadora, Isla Platanal

Carnevalen är inget jättehinder på väg till och från flygplatsen, bara att köra runt. Söstrarnas hämtas, introduceras i båtlivet i tropikerna och får vara med att inhandla dom sista nödvändigheterna. Båtgrannarna är celebra så här i carnevalstider. Den här har minsta helikopterplattformen som nånsin skådats. Men det klart att man behöver en helikopter….

För att få uppleva lite regnskog gör hela besättningen en utflykt till den andra nationalparken som ligger mitt i City. A walk in the park med andra ord. Det är ju sengångare vi vill skåda, inte bara en sovande hårboll i en trädklyka. Här ska det finnas sådana….

Vi hittar papegojor i lustiga träd….

… en och annan Aguti som mumsar på något gott men trots förvrängda nackar av allt uppåtspanande hittar vi ju ingen sengångare. En parkvakt pekar på en palm där man med mycket möda och stort besvär kan se en liten del av en sengångar-rumpa. Hmmm, det var ju inte så det skulle vara….

Väl tillbaka till ingången efter en timmes svettig promenad så tar en annan parkvakt med oss till ett träd på parkeringsplatsen och där ligger en hårboll och sover. Hen tycker nog att vi är lite besvärliga som står där nere och fotar och har oss men till slut masar han upp en nos….

… och kollar in oss lite så där upp och ner. Hej på dig du sengångare!

Sen är det dags att lämna storstaden. Upp med seglen och så drar vi till Las Perlas. Varierande vind är det så det blir flera segelbyten och även lite motorgång på väg ner dit. Först Isla Contadora med lite civilisation. Men vad har hänt med vattnet? Det är ju kallt! Mätaren visar 21 grader. Brrrr! Google berättar om ett fenomen som kallas ”uppwelling” och som uppstår på våren. Det varma ytvattnet blåser ut med nordanvinden och det kalla vattnet från Humboltströmmen tar dess plats. Ingen information om hur länge sånt håller på dock.

Nästa anhalt är favoriten Isla Platanal där Carpe Mare förankras med en ”mediterranian mooring”. Ankare där fram och snöre i land där bak. Fint teamwork med hela besättningen. Brorsan kör, storasyster matar ut lina, lillasyster paddlar och hustrun håller i linan och knyter fast i palm. Klart!

När det mörknat visar sig en helt otrolig mareld. I klass med Mosqito Bay på Vieques.

Promenad runt ön är obligatoriskt men genomförs utan skeppare. Han fixar med ljuddämpare och batterier. Söstrarana hade med sig en batterimätarmackapär som meddelade att tre av fem batterier är terminala och då menar jag sista sucken. Så nya batterier behöver införskaffas. Suck, suck. De nuvarande höll i över 10 år så det är inte helt oförväntat. Men promenad runt ön var det vi skulle prata om.

Fina vyer med sand omväxlande med hala stenar. Sista biten är rätt utmanade men söstrarna sköter sig mycket bra trots deras lass med strandfynd som skall transporteras.

Den här saken väger ett halvt kilo ungefär och är stor som en hand. Förmodligen har den en gång producerat en pärla vilket beseglade dess öde. Nu skall den flytta till svearike tillsammans med en kompis eller två. Men först skall den bäras runt halva ön.

Många strandfynd blir det….

Vinden har avtagit och då tror man ju att vattentemperaturen åter skall stiga. Men tji för det. Idag är det 18,5 på mätaren. 18,5!!!! Och kalla vindar som blåser i skuggan. Tur att det är nordbor som är på besök…. Kan man avskaffa den där Humbolt?