Las Perlas runt

10 februari, 2018 at 19:55

Panama: Las Perlas; San Jose, Rio Cacique, Isla Canas, Isla Esperitu Santo, Isla Mogo Mogo, Taboga

Första anhalt efter den lilla favoritön, Isla Platanal, blir San Jose. Det är en ganska stor privatägd ö. Guideboken berättar om en grotta som man kan åka in i med dingen, vilket ju låter lite spännande. Vid ankomst på kvällen i högvatten syns bara lite av grottan men nästa morgon när dingen är sjösatt är vattenståndet lite lägre. Grottan i sig är inte särskilt djup och inte mycket att köra in i. Ovanför ligger en liten fiskestuga och det är förberett för två fiskespön som kan hängas ner precis i grottöppningen. Det måste vara ett himla dånande där uppe när havet letar sig in och ut ur grottan. När vi gör vår inspektion är ingen hemma där uppe.

Ankringen som tillhör grott-upplevelsen är ingen höjdare så färden går vidare till Isla del Rey och runt Punta Cocos som den sydligaste punkten heter. Snygga små kaluffsklädda öar i kombination med vita stränder är en fröjd för ögat.

Rio Cecique ligger ett stycke upp på ostsidan av Isla del Rey och skall vara en bra flod att köra upp i med jollen.  Vid lågvatten finns det inget flodutlopp utan bara en sandbank. Det gäller alltså att vänta tills vattnet har stigit lagom mycket så att det går att köra in men att det fortfarande strömmar in, så skall man kunna glida med, utan att motra eller ro, sägs det. Sagt och gjort. I mynningen bryter dock vågorna och det gäller att köra med stort mod och beslutsamhet rätt igenom. Nåja, det gick ju bra. Att utombordaren krånglar lite då och då nu för tiden gör det hela lite extra spännande. Väl inne i floden är det dock mest feta, närgångna flugor som väcker uppmärksamhet. Det finns säkert en och annan fågel att se men man hinner inte för flugjakten. Nej den här floden kan man nog skippa.

 

Isla Canas är en mindre ö som ligger precis bredvid den stora Isla del Rey så det bildas en kanal emellan kan man säga. Där är ankringen alldeles stilla och vattnet platt. Oh så skönt! Och det är grönt och vackert runt omkring. Papegojorna tjattrar i träden. Här finns också en flod att upptäcka och en liten by.

Den här floden är mycket trevligare med vacker grönska längs vägen och ett litet vattenfall på slutet. Här hämtar byinvånarna sitt färskvatten. Dom kör dit med båt och fyller några plasttunnor. Det går bara att komma ända in vid högvatten. Tänk på det ni, nästa gång ni vrider på vattenkranen utan ansträngning och planering….

Nu har vi varit ute i obygden i snart två veckor och grönsakerna börjar ta slut. I byn, sägs det, att dom säljer lite ett och annat. Det är dock söndag. Vi får se hur det går. Ett gäng gubbar står och hänger vid stranden och observerar oss när vi landstiger. Det visar sig att en av dom har något att sälja så vi följer med honom hem. Det finns casava, yucca, gröna bananer och sockerrör. En casava på 4 kilo och ett gäng gröna bananer får det bli. Några småpojkar tar med oss till ett lemone-träd och säljer några frukter till oss. Lemone är citroner som ser ut som skrynkliga apelsiner. Dom är oranga även inuti men väldigt sura och goda. Invånarna i dom få små byarna på Las Perlas är afrikanska slavättlingar, inte indianer som i San Blas. Byn är väldigt liten och enkel men perfekt städat och husen målade och fina. Man äter det man odlar på små odlingsplättar i djungeln, fisk och skaldjur naturligtvis och mörad iguana. Ett par killar med ett gäng hundar är iguana-jaktlaget. Dom åker runt på grannstränderna och fångar dom stora ödlorna till middag. För att möra dom håller man dom i svansen och daskar dom i marken en längre stund. Redan döda förhoppningsvis. Det ser inte så trevligt ut men vad gör man inte för en köttabit.

Skepparen börjar bli en hejare på att öppna hittade kokosnötter. Den här ser väldigt mycket ut som en sengångare.

På väg norrut måste ju Isla Mogo Mogo inspekteras. Här spelades den amerikanska varianten av ”Robinson” in. ”Surviver” heter den. Man ankrar mellan två öar i en ganska smal kanal och det strömmar ganska friskt. Först åt det ena hållet vid ebb och sedan åt det andra hållet vid flod. Vinden blåser hela tiden från ett håll så när det strömmar mot vindriktningen blir det en vild fors av kanalen. Inget ställe där man oöverlagt hoppar i och badar. Men väldigt vackert. Kameran var dock inte framme….

 

Segla vill man ju göra om det går, inte gå för motor. Vägen tillbaka till Panama city är dock nästan rätt motvind. Därför tar Carpe Mare sikte på ön Taboga som ligger på en fin bidevindkurs, lite utanför city och är stadsbornas utflyktsmål på helgerna. Här kan man promenera upp på toppen och få en vy över hela viken och Panama city.

Det är ju inte så att man är själv här. Hundratals fraktfartyg och tankfartyg ligger för ankar och väntar på något. Carpe Mare ligger där nere vid den lilla udden.

På promenaden möter vi den här lilla krabaten och hans vänner. Det var en ny upplevelse. Google informerar dock om att han här inte är så farlig. Den svarta skorpion-sorten som finns här skall man dock akta sig för.

Utombordaren får sig en förgasarputsning och är hittills, toytoytoy, jätteglad. Skepparen trodde att den kanske också behöver en ny propeller men se det var inte så lätt ordnat kan man säga. Det blev en svettig dag i Tohatsus tecken med ett stort frågetecken som resultat.

I skrivande stund är Carpe Mare tillbaka på sin gamla plats i Las Brisas, Panama city och besättningen jobbar som illrar med inköp av mat och smärre båtprojekt. Söstrarna kommer idag och Carnevalen började igår. Spännande att få uppleva hur det går att ta sig genom stan till och från flygplatsen…..