Rock(or) ‘n roll

1 januari, 2018 at 19:43

Panama: San Blas; Salardup, Green Island, Rio Diablo, Hollandes Cays, Linton Bay

När nu julafton är avklarad både den 23. och den 24. återstår bara en födelsedag att fira. Planen är att gå en djungelhike med Kunaguiden Lisa, som är en man i kvinnokläder. Lisa lovade att hämta oss klockan åtta på morgonen för att vandra upp för Rio Sidra, bada i vattenfall och sedan vada, simma, skutta tillbaka i floden. Kvällen innan avtalad tid kommer hen farande med sin kanot och är plötsligt ovillig att göra turen med bara tre personer. Grrrr!

Nåja, vi får väl hitta på något annat då då. Vännerna på Nomad och TiSento ligger vid Green Island. Där har vi hittills inte varit. I mars i år blev en fransk kvinna tuggad på, av en cocodrillo, vid den ön, så det kändes inte helt nödvändigt att testa snorklingen där. När dock nu våra vänner har överlevt där med daglig snorkling i flera dagar så verkar det ju inte riktigt så farligt. Green Island blir det och där är det faktiskt lä och ganska platt vatten och ännu en vacker ö. Andra båtgrannar har sett krokodil på grannön. Den har nog flyttat dit. Vi vågar till och med att ta en promenad runt hela ön. Födelsedagen firas med chokladtårta och Karlshamns punsch med båtvännerna. Mycket smaskigt!

Istället för djungelhiken med Lisa beslutas det om en dingy-tur upp för Rio Diablo i sällskap med Nomad och TiSento. Stundtals är det väldigt grunt så paddling anbefalles men det är mycket vackert med många konstiga små och stora fåglar. Ingen krokodil siktas här heller vilket kanske känns ganska bra sittande i en uppblåst jolle.

Som en sista anhalt i San Blas går nu färden till Hollandes Cays, dock till en annan ankring än förra gången. Här är skyddat och väldigt turkost vatten och man kan ta dingyn ut via en kanal i revet och drift-snorkla tillbaka med dingyn på släp, eller tvärtom. Lite läskigt att kasta sig in i strömmande vatten men man vänjer sig snart. Gasten håller sällskap med mig och skepparen med dingyn. På vägen möter vi flera stora rockor, både stingrockor och någon annan sort med okänt namn. Dom är stora och en av dom är helt enorm. Hen tittar upp på oss med stora ögon och blinkar på tvären. Den som fastnar på bild är en liten söt en. Dom andra har vi nog lite för bråttom att komma förbi…

Skepparen möter sedan också en haj men bara dingyn är hans vittne….

När nu nyår stundar och gasten skall börja tänka på hemfärd tas beslutet att bege sig till Linton Bay. Därifrån kan man ta bussen till Panama City. Här väntar RAN och Barry samt en del andra bekanta. Det finns en nyårs fest i Panamarina i grannviken men nyårsmiddagen där är fullbokad. Man är dock välkommen till dansen och baren efteråt. Det blir en middag med ett gäng seglare på den andra restaurangen i byn och därefter en dingytur i konvoj med RAN och Barry genom ett rev och en mangrovetunnel till dansen. Vägen kördes en gång innan på dagtid med sjökort i mobilen för att inte gå på grund i mörker på kvällen. Ett äventyrligt och mycket trevligt sätt fira in 2018. I mangroven på väg till festen sitter kapuciner apor och vrålapor i träden. Det skall finnas sengångare men dom lyckas vi inte få syn på.

På Linton Island skall det finnas en koloni vrålapor står det i böckerna. Dom är vänliga och trevliga när man kommer med lite frukt men kan bli arga och bitas när man går därifrån sägs det. Med viss återhållsamhet besöks ön och två apor visar sig. Det är inga vrålisar utan Spider monkeys och dom bara snackar lite och kollar in oss.

Morgonen efter festen rullar det något i hästväg. Man skulle kunna tro att bakfyllan är orsaken men ingalunda, det är swellen som rullar in så att det knappt går att äta frukost. Då får det väl bli Portobelo för en natt eller två för att hitta platt vatten och en buss till storstan. Första formuläret för kanalen är ifyllt och skickat samt tid för mätning av båten emottaget. Nu är det allvar….