Olika vatten

10 december, 2017 at 22:58

Colombia: Rio Magdalena, Isla Rosario

Tiden i Colombia lider mot sitt slut men färden ner till Panama återstår. Det är bunkrat och klart efter två dagars intensivt handlande och stuvande. Det är härligt att vara tillbaka i dom egna ”fyra” väggarna även om det också har varit jättehärligt att glida med i familjens och vännernas liv en stund.

Vi väljer att gå längs med kusten ner mot Panama. Det är väldigt otydliga regler och dessa ändras med jämna mellanrum men vi tror att det är enklast att klarera in i Obaldia nere vid den Colombianska gränsen. Även vind och vågor gör att vi favoriserar denna rutt. Sträckan från Santa Marta till Cartagena är känd för sina kraftiga vindar och framförallt besvärliga, höga och branta vågor. Vinden kommer från ett håll och strömmen från en annan. Då blir det otrevlig sjö. Dessutom passerar man Rio Magdalena, Colombias största flod som mynnar i caribiska havet. Det blir en ström till som stökar till det och det kan flyta ut lite vad som helst med den floden. Kor, små skolbussar och allt möjligt annat bråte som man inte vill segla på…..

Blicken bakåt över bergen bakom Santa Marta ger en tydlig bild hur höga dessa egentligen är. Kolla in höghusen! Riktigt häftigt faktiskt! Man fattar att molnen fastnar där bakom.

Även om vi har valt ett väderfönster med väldigt lite vind så är sjön rätt besvärlig och vi får som alltid bra mycket mer vind än prognostiserat. Det går som tåget för bara genuan. När man närmar sig Rio Magdalena ser man att färgen på vattnet i fjärran förändras. Sedan kommer en riktigt brant våg så att peket doppar i vågdalen och Carpe Mare lyfter baken högt upp. Shitt pomfritt! Och vattnet runt omkring är plötsligt riktigt brunt, långt ut till havs. Vi möter bara en och annan stock, inga bussar eller flytande kor som tur är.

Att passera en storstad som Cartagena på natten är en vidunderlig syn. Hur kameran får till denna bild tagen från en vilt rullande båt är oklart.

Utanför Cartagena ligger några små fina öar. Islas Rosarios. Här tänkte vi ta en paus och framför allt skrapa proppeluren. Den sista biten in mot öarna i motvind lyckas vi göra 3 knop med ett varvtal där vi annars gör 6. Tilläggning vid boj mitt i mörka natten är lite spännande men går riktigt bra tack vara bra beskrivningar från vännerna på RAN som var här för några veckor sedan. Här är vattnet glasklart. Man behöver inget cyklop för att betrakta undervattensvärlden. Däremot behövs det en rejäl och lång dyktur för att befria propellern från tre-fyra lager med snäckor. Även coppercoaten har blivit bo för en och annan sådan men dom går att ta bort ganska lätt.

Nu är vi redo för San Blas. Där blir det förmodligen en hel del motorgång….