”Yeheej, sjösättning på fredag!”

22 september, 2017 at 19:07

ABC; Curacao, Curacao Marine

Skepparens lite luddiga sammanfattning av dom senaste två veckorna sittandes i sittbrunn med utsikten ovan:

Yeheej, det blir sjösättning på fredag!”

”Vi har en helt ny botten nu. Känns fantastiskt skönt, men, det har varit fyra helt osannolika veckor. Utan lägenheten hade jag nog gått under. Sitter nu i bara badbyxor i sittbrunn och låter hellre myggen äta upp mig än att gå in. De flesta andra seglare, jag pratat med, sover i sittbrunn och hoppas på viktnedgång genom mygg-åderlåtning. 30 grader på morgonen och 35 på eftermiddagen. Varvet ligger liksom i en gryta och det är dessutom ingen som helst vind tack vare hurricanerna. Om det nu är rimligt att klaga på det i detta sammanhanget. Har träffat ett trevligt tyskt par som seglar en Malö 50 från ”längesedan”. De har haft båten i ”lagring” medan de varit hemma i Tyskland en sväng. Innan de åkte lät de glasblästra hela skrovet och nu när de är tillbaka skulle de lägga ny epoxi och ny bottenfärg och hela paketet. Dock är deras beställning med 400kg grejer från Holland försenad pga maskinproblem på det fartyg som fraktar. Fraktfartyget ligger just nu i A Coruna och försöker fixa maskin, ETA Curacao 4/10…. De är inte lyckliga… Alla andra jobbar och sliter, medan de bara väntar och låter tiden gå i värmen för att SEDAN börja jobba och slita. De bor såklart ombord. Får väl se om de hinner ifatt oss i Colombia kanske.. Just nu rinner en stor droppe svett nerför bröstet…..trots att jag sitter i sittbrunn utan kläder. Jaja.. Och vår brasilianske vän från La Gomera är här också. Han räknar med launch fredag eftermiddag, kanske. Och Ti Sento, som la upp båten för några dagar sedan har upptäckt att dom har böjt hydraulcylindern till sin lyftköl, så det tar nog många veckor att fixa. Får väl försöka författa ett omdöme om Curacao Marine också efter att alla räkningar är betalda. Totaltiden 4 veckor är inget att klaga på. Det har absolut tagit denna tid. Däremot finns det många andra saker att klaga på även om de gör det mesta rätt, eller iallafall nästan rätt… Största frustrationen är nog ändå värmen. Man tänker dåligt. Både jag och dom. De har en annorlunda attityd här. Arrogant, ointresserad och med inslag av besserwisserism. Tur att jag även träffat Russel (airbnb värden) han är ett bevis för att det även finns fantastiskt trevliga människor här på ön. Antagligen är det väl lite fel på en själv också eftersom det känns konstigt när två vita män (varvscheferna) helt naturligt pratar papiamento med varandra så man själv står som ett fån. Jag ser iallafall äntligen det berömda ljuset i den förbannade tunneln! Imorgon skall jag INTE dra på mig samma, numera antagligen ruttna, shorts som jag använt senaste månaden. Dock blir det säkert ”Mr Wet T-shirt” som vanligt. Enda sättet att överleva detta utan kokt hjärna. Tyskarna sade ”Welcome to hell”… 

Russell med hustru hälsade på idag. Hon undrade vad elementen var till för….vinter vad är det för något?

Imorgon skall jag bara ”aktivera” (jag slipar med scotchbrite) den coppercoat jag målat ikväll på roderfästet, samt montera övre roderlager och tillbaks med autopilot och roderkvadrant. Och äntligen lägga tillbaks seglen och tamparna till sitt vanliga hem i sittbrunnsfacken. Är helt fullständigt övertygad om att vi gjorde rätt med att du åkte hem och jobbade. Både för kostnaden som såklart alltid blir högre än man kan föreställa sig, men också för att du inte hade varit lycklig i denna miljö. Inget båtvarv på  minst 5 år nu.”

…visst undrar man lite hur många grader det har varit i skepparens lekamen…..

Nedan i alla fall några bilder på några av arbetets framsteg på vägen:

Nya dekaler med ”vår logga” och rodret i någon form av mellanstadium

utan kommentar….

Copparcoat före appliceringen…

och efter appliceringen….snyggt, eller hur

Samtidigt i Karlshamn:

Här börjar det bli höst på allvar. Jag har använt både regnponcho och paraply ganska flitigt och börjar faktiskt tycka att det är lite kallt. Tur att det bara är en vecka kvar i detta klimat. Jobbet rullar på som jag aldrig hade varit härifrån utom små detaljer i datajournalen som är nya sedan sist som jag behöver fråga min kollega Zofia om. Korta samtal: ”Hej! Var har OTA remisserna tagit vägen? Eye-doc! Aaah! Tack!”

Mycket trevligt är det också att vara inneboende hos olika ”husmödrar” och ”husfädrar”. Det verkar funka bra med en vecka var. Hittills verkar dom nästan tycka att det är lite tråkigt när jag drar vidare till nästa. Tack så hemskt mycket för gästfriheten och den goda omvårdnaden! Exmaken måste också få en riktigt står eloge för att så generöst låna ut sin bil till Malmö- och Göteborgsresor för att underlätta besök hos den gemensamma avkomman. Ja och avkomman, i alla fall dom 2/3 som jag har hunnit inspektera, verkar ju klara sig alldeles utmärkt utan vår inblandning. Kanske delvis tack vare att båda har hittat en var sin smart, söt och driftig ekonom att dela livets vedermödor med. Jag var lite nervös för svärmorsrollen men det är ju lätt som en plätt!

En vecka till…