Första veckan på Curacao

26 augusti, 2017 at 14:57

ABC; Curacao; Spanish Water

 

ABC öarna kommer inte riktigt i rätt ordning utan det är BCA sett från öst. Efter Bonaire kommer alltså Curacao. Också till största delen ett korallrev som har lyft sig över havsnivå. Curacao har dock en lite egensinnig geografi med ett antal innanvatten längs med den södra kusten. Dessa är förbundna med havet genom en ganska smal kanal. Det innebär bra skydd mot väder och framförallt vågor. Seglare hänvisas i första hand till ”Spanish Water” (där den blå pricken är). Huvudstaden Willemstad ligger runt om det andra stora innanvattnet med centrum längst ner, på båda sidorna om kanalen. Det kostar 10$ per 3 månader att ligga här mot 10$ per natt i Bonaire. Med andra ord, många ligger här länge och väntar ut hurricanerna. Det finns en och annan ankring utanför, så att säga, men för att gå dit med båt någon dag eller natt måste man söka tillstånd för exakt rätt datum och betala 10$ per 3 nätter. Så det gör man inte….

Nackdelen är att det är långt till allt vilket gör livet lite mer komplicerat och badvattnet härinne är inte alls av samma härliga kvalitet som på Bonaire. Efter lite upptäcktsfärder kan vi också konstatera att det är ont om fina stränder och omgivningar som är tillgängliga för allmänheten. Det är förvånansvärt skräpigt och sjabbigt. Innanvattnet i Willemstad är fyllt av industri och kommersiell hamn. Men…där finns ett varv med god kompetens, där det är tillåtet att jobba på båten själv i kombination med att arbeten utförs av varvet. Dit ska Carpe Mare på söndag och upp på land dagen efter, för Coppercoat och lite annat fix och trix. Inklarering här tar en stund då man måste ta bussen in till stan och där besöka tre olika myndigheter på två olika platser med en 20 min promenad emellan. Kommer man på en helgdag är hamnkontoret stängt och man får ta bussen en gång till på måndag. Detta väl avklarat ägnar vi denna första vecka åt upptäcktsfärd inklusive att kolla in varvet och Airbnb. Det blir ofantligt varmt i båten när den ligger på land så beslut togs redan innan ankomsten hit att göra tillvaron drägligare genom en sovplats med air condition. Nu på plats blir det tydligt att promenerandet från det hyrda rummet via den höga bron är omöjligt. Google maps hänger inte riktigt med här på denna ö. Bussar går det inga dit heller så det får bli en hyrbil också. Pust och stön men kanske ändå bra då skepparen ofta kommer på att han behöver ditten och datten när han meckar båt. Då kan han snabbt som vinden köra till tillbehörsaffären och köpa det som saknas.

Willemstad är berömd för sina färgglada hus och för sin lustiga flytande bro. Den flyter på en massa pontoner och öppnas med hjälp av en ”fet diesel-utombordare” på den yttersta pontonen. Kommer en båt som vill igenom så öppnas bron trots att fotgängare är mitt på. Vissa spurtar för att hinna över innan den är helt öppen.

 

För att inte alla älskande par ska hänga ett lås på bron som får den att rosta sönder i förtid har staden ställt upp ett järnhjärta istället, precis bredvid bron. Smart!

Det andra mycket speciella inslaget i denna stad är den flytande marknaden. Det ligger en hel kaj full med venezuelanska båtar som i direkt anslutning säljer frukt och grönsaker och ett stycke längre bort säljer dom fisk. Deras motorer låter något så in i norden (inga ljuddämpare) och alla läcker diesel men frukten är mycket mumsig.

Resten av Willemstad centrum är färgglatt och stökigt med en hel del ”street art” av olika slag. Även här finns ett tillrättalagt kvarter vid kryssningsfartygens kaj. Där är det rent och prydligt.

Mitt i stan hittar vi ett ”kokhus” eller vad man ska kalla det. Ett hus där den ena sidan består av en hel rad kokstationer där mat lagas på glödbädd. Grytorna står och puttrar redan vid kl 10 när vi promenerar förbi. På andra sidan är långbänkar uppställda med plastduk på. Här intar besättningen lunch i form av getstuvning och javakyckling med grönsaksris. Mycket gott och prisvärt!

 

Carpe Mare ligger nu åter granne med vloggarna: Malin och Johan som gör ”RAN Sailing” och ensamseglaren Barry som gör ”Adventures of an old Seadog”. Hyrbilen finns redan tillgänglig någon dag innan båten ska upp så då är det dags för utfärd med gänget. Dom tre får precis plats i baksätet tillsammans med alla sina olika kameror. Målet är norra delen av Curacao där det ska finnas en grotta, så klart, som man kan simma in i från havet. ”Blue Room Cave”. Man kör till Santa Cruz Beach och promenerar därifrån en halvtimme genom gröngräset eller rättare sagt sticksiga torra buskar till en klippavsats.

Där hoppar man i. Från olika höjd efter smak. Vissa kör selfie-filmning under hoppet andra koncentrerar sig på att hålla för näsan. Det är olika fokus helt enkelt.

Grottan ligger precis under avsatsen. Det går att simma in, inget dyk behövs, och där inne är det ett förunderligt blått ljus under vatten. Alltid lika häftigt med vatten och grottor i kombination. Filmbevis på detta får ni njuta av så småningom i vloggarnas kommande episoder.   RAN Sailing  respektive    Adventures of an old seadog

Jag har grämt mig inför varvsjobbet. Stå på backen, varmt, slipa, spackla, slipa igen, rolla på färg, pilla bort vattenlinje och polera fribord, mecka bort roder och roderlager. Ja och allt annat. Det finns ju dom som gör detta bättre, som har styrkan och erfarenheten. Då sträcker ödet ut en hand och erbjuder ett alternativ, att jobba med det jag kan och fylla på reskassan istället. Så nu blir det så att jag jobbar på rehabkliniken i september och en venezuelansk varvsarbetare gör ett mycket bättre jobb än jag någonsin skulle kunna göra. Var man/kvinna på rätt plats. Det är bara skepparen som är lite ledsen att bli lämnad ensam….